RAS

AVELSSTRATEGI FÖR AUSTRALISK TERRIER

På Svenska Kennelklubbens kennelfullmäktige 2001 fattades beslut om att det för varje hundras ska finnas en s k rasspecifik avelsstrategi, RAS.
Uppdraget att utforma dessa lades på specialklubbarna som i sin tur delegerat ut arbetet på rasklubbarna, även om samordningsansvaret kvarstått hos specialklubben. RAS för australisk terrier har fastställts av SKK. 

Om du vill kan du nedan ladda hem klubbens RAS.
Den är sparad som ett PDF-dokument, vilket betyder att du måste ha en PDF-läsare för att kunna öppna RAS-dokumentet.
Vi rekommenderar Adobe Reader (gratis).

  RAS-PDF

URSPRUNG

Den Australiska terrierns historia antas börja under kolonisationen på 1800-talet då emigranter från England och Skottland kom till Australien. Det var inte bara människor som anlände med båtarna utan de hade även med sig husdjur och däribland småhundar. Dessa blandades med varandra. Deras uppgift var, förutom sällskap, att vara ett allt i allo på gårdar och i gruvor. De skulle klara allt från att vakta gården till att bekämpa skadedjur. Genom att Australien är ett så stort land så utvecklades många typer av rasen, något som märks även på dagens Aussies. 1872 visades i Australien den första hunden på utställning, den hade dock ännu ej fått sitt nuvarande namn.

Den första rasstandarden skrevs 1887 och den har sedermera kompletterats och blivit mer detaljrik. 

Den Australiska terriern är en robust, lågställd hund, något lång i proportion till höjden och med utpräglad terrierkaraktär, alert, aktiv och sund. Australisk terrier är huvudsakligast en arbetande terrier, men också lämplig som sällskapshund på grund av sitt lojala och jämna sinnelag.

RASSTANDARD

HELHETSINTRYCK

Den australiska terriern är en robust, lågställd hund, något lång i proportion till mankhöjden och med utpräglad terrier karaktär, alert,aktiv och sund. Den oTrimningmade sträva pälsen, som bildar en tydlig krage runt halsen och sträckersig ner till bröstbenet samt det långa kraftiga huvudet, framhäver det robusta och kärva utseendet.Australisk terrier är huvudsakligast en arbetande terrier, men också lämplig som sällskapshund på grund av sitt lojala och jämna sinneslag.

HUVUD

Huvudet skall vara långt med flat skalle, måttligt bred, väl utfylld mellan ögonen, med svagt men markerat stop. Nospartiet skall vara starkt och måste vara kraftigt, av samma längd som skallen och får inte smalna av under ögonen.
Nosspegeln skall vara svart, av lagom storlek, nosspegeln når till nosryggen. Skallen skall vara försedd med en hjässtofs av mjukt, silkigthår. Läpparna skall vara svarta, torra och väl åtsmitande.

ÖGON

Ögonen skall vara små, ovala, med intensivt uttryck. De skall vara mörkbruna och sitta väl åtskilda, inte framträdande.

ÖRON

Öronen skall vara små, uppstående och spetsiga, ansatta isär med måttlig bredd och fria från långt hår. Öronen avspeglar hundens sinnelag utom hos valpar under sex månader.

BETT

Saxbett med starka och välutvecklade käkar, stora och jämt placerade tänder.
Nospartiets längd och styrka är väsentlig, för att ge ett starkt, välutvecklat käkparti.

HALS

Halsen skall vara lång, lätt välvd, välformad och stark, övergående i den långa, väl tillbakalagda skuldran.

KROPP

Lång i förhållande till höjden, starkt byggd med välutvecklade revben, och måttligt djup och bred bröstkorg.
Ryggen skall vara rak, kraftig länd och djup flank.
Vid bedömning av kroppen, måste man vara uppmärksam på vad som sägs under helhetsintryck: en robust lågställd hund, något lång i proportion till mankhöjden.

FRAM- OCH BAKBEN

Förbröstet väl utvecklat.

Frambenen skall vara absolut raka och parallella sedda framifrån och ha kraftig benstomme, mellanhanden skall vara stark och utan vinkling samt lätt behårad ned till handloven.

Bakstället skall vara av måttlig längd, brett muskulösa lår. Benen skall vara välvinklade i knä och has. Sedda bakifrån skall bakbenen vara parallella, varken för vida eller för täta.

TASSAR

Tassarna skall vara små, runda med kraftiga trampdynor. Tårna skall vara slutna och något välvda.
Tassarna får varken vara utåt- eller inåtvända. Klorna skall vara starka, svarta eller mörka.

SVANS

Svansen skall vara kuperad, högt ansatt och välburen, men inte över ryggen.
Fr.o.m. 1 januari 1989 är svanskupering förbjuden i Sverige.

RÖRELSER

Rörelserna skall vara korrekta, fria, spänstiga och kraftfulla.
Sedda framifrån skall frambenen röra sig rent utan slapphet i skuldror, armbågar eller handleder.
Bakbenen skall röra sig fritt i såväl knä- som hasleder och ha kraftigt påskjut.

Sedda bakifrån skall hasorna vara parallella, varken för nära eller för brett.

PÄLS

Pälsen skall bestå av tätt, hårt, rakt täckhår, ungefär 6 cm långt, med kort, mjuk underull.
På nospartiets nedre del och på benen ???????.
Tassarna skall vara fria från långt hår.

FÄRG

• Blå, stålblå eller mörkt grå-blå, med djup gul-brun färg (inte sandfärgad) i ansikte, på öron, bålens undersida, nedre delen av benen och tassarna och omkring anus(valpar undantagna). Ju mer djup och klart definierad färgen är, desto bättre.
  Sotighet är inte önskvärt.
  Hjässtofsen (top-knot) skall vara blå, silver eller i en ljusare ton än färgen på huvudet.
• Enfärgat rent sandfärg eller röd. Sotighet eller mörka skuggningar är inte önskvärd.
  Hjässtofs i ljusare nyans tillåtet.

Vid samtliga färger skall vita tecken på bröst och tassar betraktas som fel.

MANKHÖJD

Önskvärd mankhöjd: Hanhund omkring 25 cm. Tik något lägre.

VIKT

Hanhund omkring 6,5 kg. Tik något mindre.

FEL

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.

EXTERIÖR

UTVECKLING I SVERIGE

1959 registrerades den första australiska terriern hos SKK och den första svenska kullen föddes 1964. Rasen har aldrig haft en explositionsartad utveckling i Sverige utan ökat i jämn takt under åren. Registreringarna har ökat, 1978 registrerades 31 st, 1985 registrerades 65 st, 1990 registrerades 48 st, 1995 registrerades 76 st och 2002 registrerades 146 st Aussies som rasen kallas till vardags. 

Eftersom rasen är relativt ung och den även i hemlandet Australien har varit ganska varierad i typ och kvalitet så har arbetet i Sverige varit inriktat på att få en mer homogen och enhetlig typ. Våra Aussie har haft små problem med hälsan, utan man har inriktat sig på att förbättra exteriören. Det som har behövt förbättrashar varit fronter, tandstatus (förlust av framför allt premolarer har tidigare varit vanligt), underställda bakställ, mjuka pälsar, ljusa ögon, storlek bl a. 

Ett mycket framgångsrikt arbete har gjorts av uppfödarna under de  år som gått och vi har idag betydligt färre hundar med dåliga fronter, tandstatusen är i de flesta fall bra, man ser ett fåtal underställda hundar, ryggarna är oftast raka m m. Det finns dock en del att forsätta arbeta med.  

På senare tid har vi sett Aussie som blivit elegantare och mer förfinade utseendemässigt. Som uppfödare bör man läsa standarden ofta och tänka på det citat från Fred Wheatland som finns i vårt domarkompendium där det bl a står: ”De vanligaste förekommande felen är avsaknaden av korrekta proportioner (dålig balans i kroppen), färgvariationer, mjuka pälsar, ett för klent utseende och för lätta hundar.” 
”En överförfining av hunden kan leda till att rasen förlorar sitt största karaktärsdrag – den robusta kärvheten – som gör att den alltid ser ut att vara alert och redo för allt.” 

Målsättning
Att fortsätta arbetet med att förbättra utseendet på våra Aussie och föda upp hundar som ligger så nära rasstandarden som möjligt och som är funktionella och sunda. Speciellt bör man tänka på att storleken inte får öka ytterligare, att eftersträva bättre pälskvalitet samt förbättra pigmentet runt ögon och nos.  

För att få en bättre bild av hur rasen ligger till storleksmässigt har Aussieklubben beslutat att vid två kommande rasspecialutställningar mäta samtliga deltagande hundar för att därefter göra en utvärdering. 

MENTALITET / FUNKTION

Aussien är en liten, vaksam, pigg och glad hund. Tuff och trofast, mycket envis och nyfiken. Den är barnvänlig, full av energi ute men stillsam inomhus. Det är kraftiga, friska och lättskötta hundar och deras enda krav är mycket kontakt med ägaren och förhållandevis mycket motion för att vara en så liten hund. 

Bakgrunden som renhållare från smågnagare och även orm kräver en hund med mod, intelligens, vighet och snabba reflexer. Något som de flesta aussies fortfarande har. 

Aussien användes i sitt hemland även till vallning av får och då flera stycken hundar tillsammans. Den har än idag en hel del vallinstinkt i sig och man kan ofta se att hundarna är duktiga på att samarbeta när något ska göras och dom har en stark sammanhållning i grupp.

Vallning kräver också stor lyhördhet mot föraren och det är också något som utmärker rasen idag. Samt stor tillgivenhet och trofasthet mot familjen. 

Målsättning

Eftersom det i dagsläget är svårt att ha mer än en ”allmän känsla” av att mentaliteten i rasen är övervägande god, så har Aussieklubben beslutat att verka för att det genomförs minst 50 st mentalbeskrivningar enligt SKK´s utvärderingsmetod Mentalbeskrivning HUND (MH) för att sedan göra en utvärdering av Australisk terriers mentalitet. 

MENTALBESKRIVNING

HUND är en inte en test utan just en beskrivning av hundens reaktioner. Hunden kan inte bli ”icke godkänd”.
Aussieklubbens avsikt är att arbeta fram ett spindeldiagram enligt Per-Erik Sundgrens metod att redovisa MH. 

POPULATION

Registreringsuppgifter

Översikt de senaste 10 åren

I periodens början, år 1992, registrerades 61 hundar. Därefter stiger siffran för att år 2002 uppgå till 146 hundar, varav 133 är födda efter svenskregistrerade mödrar. 

Gjord inavelsberäkning för perioden är baserad på 5 generationers stamtavlor och visar att den genomsnittliga inavelsgraden i rasen för hela perioden inte är högre än 1,7 % för svenskfödda hundar. Åren från och med år 2000 ligger inavelsgraden i genomsnitt under 1 % vilket måste ses som mycket tillfredsställande. Den låga inavelsgraden beror givetvis på fortlöpande importer men även på att uppfödarna i Sverige medvetet undvikit att göra nära släktskapsavel under de gångna åren, trots att detta varit vanligt i många andra raser. Detta faktum kan vi vara tacksamma över idag när medvetenheten om vikten av genetisk variation ökar. Det är också något vi måste slå vakt om i vår framtida avel. 

Den genomsnittliga registrerade kullstorleken efter svenskregistrerade mödrar har under perioden 1992-2002 ökat med ca 1 valp per kull. Då den genomsnittliga inavelsnivån under samma tid mer än halverats är den sjunkande inavelsgraden med stor sannolikhet en bidragande orsak till den ökande fruktsamheten, vilket också får ses med tillfredsställelse. 

Målsättning
Att bevara den nuvarande låga inavelsgraden på under 1 %. Som ett led i detta rekommenderas att varje hanhund inte tillåts producera mer än 5 % av antalet valpar i en generation.

HÄLSA

Inom australisk terrier i Sverige har vi haft förhållandevis lite problem med ärftliga sjukdomar i jämförelse med många andra raser. Detta stöds av den hälsoenkät som genomfördes under år 2002. Frågeformulär sändes ut i 900 ex och 356 svar inkom, dvs 40% av utskicket, vilket statistiskt är ganska normalt och t o m ganska bra. 

Av de inskickade svaren framkom att 25% av hundarna ögonlysts, två fall av katarakt fanns, dock ingen som klassats som ärftlig. 

Patellaluxation förekom i 14 fall (4%) varav 8 fall grad 1, 4 fall grad 2, 2 fall grad 3, 1 fall grad 4. 
Ingen uppgift om operation. 

Diabetes uppgavs i 11 fall (3%) varav en hund var 4 år, en 6 år, tre 7 år och övriga 10 år och uppåt. 

Cushings sjukdom fanns i 7 fall (2%) varav en hund var 1 år, 2 st var 4 år och övriga mellan 7-11 år. 

Hudproblem fanns 19 st (5%) pga allergi och 24 st (7%) ej allergiska, där ingick rävskabb, noskvalster mm 

Rinnande ögon förekom i 77 fall (22%) vilket är en förvånande hög siffra. En förklaring skulle kunna vara att de långa håren framför ögat hos en otrimmad hund kan irritera ögats slemhinna. 

I övrigt förekom enstaka ströfall av andra sjukdomar.  

Att bevara rasen så frisk som möjligt och förhindra en ökning av antalet ärftliga sjukdomar. 

Rasklubben har idag krav på känd ögon- och knäledsstatus för att tillhandahålla valpförmedling. Tidigare har detta endast varit en rekommendation.

AVELSPOLICY

Sverige har en klubb för rasen som startade 1975 och bär namnet Aussieklubben.
Den startades upp av några entusiaster och har nu runt 300 medlemmar.
Föreningen är underordnad Svenska Terrierklubben och har följande uppgifter:

Föreningens ändamål är att

• väcka intresse för och främja avel av mentalt och fysiskt sunda och exteriört fullgoda rasrena hundar
• bevara och utveckla rasens specifika egenskaper i enlighet med rasstandarden för Australisk terrier

Med sunda hundar menas hundar som är friska och starka, i normalt hull, konstruerade för ett aktivt liv med människor samt med en mentalitet som är anpassad för detta.

Med exteriört goda hundar menas typmässigt goda hundar.
Begreppet typ avser summan av de detaljer som tillsammans utgör rasen Australisk terrier och som klart skiljer den från varje annan ras.
Alltså hundar som så långt möjligt överensstämmer med rasstandarden.

Rasens utveckling grundas på uppfödarnas val av avelsdjur samt på den användning som dessa får. Ärftlig variation är en förutsättning för rasens möjlighet att fortleva.
Därför skall aveln vara målinriktad, långsiktig och hållbar. Med hållbar menas att den inte leder till brister avseende hälsa, mentalitet eller funktion eller tömmer rasen på genetisk variation.

Aussieklubben ansvarar i samarbete med Svenska Kennelklubben och Svenska Terrierklubben för rasens utveckling i Sverige.

Avel och uppfödning skall också ske i överensstämmelse med djurskyddslagstiftningen och Svenska Kennelklubbens grundregler.