| |
|
När blir det vår tur? var det flera som undrade...
Första dan fick hela starten skjutas upp eftersom det det var en massa bilar som trängdes på vägen till Elmia. Det var visst nån cykeltävling som hette Vättern Runt samma dag och dom fick komma före bilarna som fick vänta.
Så småningom kom i alla fall tävlingarna igång.
Pojkarna först som vanligt (NÄR? ska det bli någon ändring på det undrar flickorna i buren).
Nå - i alla händelser var det en blå kille som vann första rundan, He Devil hette han visst, läskigt namn eller vad tycker ni?
Sen var det tjejerna och då var det en som hette nåt magiskt som vann. Hon blev bäst av alla - BIR heter det visst. Bäst I Rufset eller...? |
|
| |
|
|
Lite blåsigt och ibland regn, brrr...., fast man blir lite varm när man vinner och då gör det inget om det blåser och regnar. Det var lite svårt för Lena som var Matte till bägge som vann att visa två hundar, så Christina fick hjälpa till.
Hon som håller i rosetterna heter Cindy Pettersson och var domare. |
|
| |
|
Vi som kom sist eller näst sist eller så där undrade vad det är för fel på oss? Vi är väl lika fina som dom som vann eller...? Tycker i alla fall våra Hussar och Mattar så det så! |
|
| |
Så var det nästa dag... Husse fick flytta tältet för vi skulle naturligtvis inte vara i samma ring dag två. Först ner och sen upp igen. Till slut var vi på plats i alla fall.
He Devil hade åkt hem, men det kom andra hundar i st, Jaskarin hette allihop och så nåt efter. Sen var det några som bodde i Finland, men jag förstod vad dom sa i alla fall, det är så bra med hundspråk, det är nämligen internationellt!
En ny domare hade vi fått, Monique hette hon och vi hade träffats förut, i Visby. Sen var det som vanligt, killarna först, runt och fram och tillbaka och upp på bordet och bli klämd på och undersökt och tittad i munnen på och... Till slut blev jag tvåa bland killarna, det var nån Master som vann, kan man ju förstå med det namnet.
Bland tjejerna var det nån som förvånade sig själv som vann. Hon var faktiskt jättefin tycker jag!
|
Domaren tyckte det var jättesvårt att bestämma vem som skulle bli bäst i rasen, hon tog upp bägge på bordet
och kollade och kollade. Till slut blev det hon som var förvånad
(Matte säger att jag måste skriva hela namnet och det var Jaskarin Surprise Herself). |
|
| |
|
Så här blev det. Saija och Wilhelmiina visade.
|
| |
Vi andra var lika förvånade - vad var det för fel på oss idag då? Varför får vi aldrig vinna? Jobbigt det här tycker jag, det skulle va´ så kul att få en rosett med sig hem även om man inte vet vad man ska ha den till. Kanske mest för att Matte blir så glad då... Åsså kanske man får fler bokstäver framför sitt namn i utställningskatalogen, en massa UCH och DUCH och SUCH och sådär...?
|
| |
|
|
| |
Så var det nästa dag... Flytta tältet igen... osv - samma procedur en gång till fast nu var det en annan domare. Jag började bli lite trött på alla hundar och människor och kamning och borstning och gå runt, runt... MEN - domaren gillade mig! Jag blev bästa hane - och ni skulle ha sett Matte! Hon dansade indiandans av glädje! Jag fick en rosett!!
|
| |
|
| |
När vi kom till husbilen fick jag godis som belöning, fast då var jag så trött så jag bara la mig i soffan. Matte och Husse var också jättetrötta, så vi åkte inte så långt innan vi stannade och tog en paus.
Sen skulle vi få vara vara lediga ett tag och bara åka hem! Om ni visste vad jag längtade efter trädgården och få vara ute så mycket jag ville - lös! Matte lovade att hon inte skulle kamma mig på flera dar - inte förrän på Midsommarafton för då måste man va´ fin!
Hälsningar!
Kip och hans Matte
PS Förlåt - jag glömde ju säga att det var den där magiska tjejen som vann sista dagen, hon var Bäst i Rufset då också och heter på riktigt Notice Magica de Spell. DS |
 |
| |
|
| Matte Ann-Britt fotograferade |
|
|
